Jag har hjärtklappning, tryck i bröstet och känner mig allmänt ångestfylld.

Jag menar inte att ja har ångest så att jag får panikattacker och liknande mer att där är något konstigt och obehagligt som bubblar i mig.

Det är inget ovanligt, jag har till och med fått diagnosen dystymi vilket visade sig att väldigt många lider av utan att veta om det. Jag antar att man kan kalla det för en mildare form av kronisk depression.

I vilket fall mår jag bra för det mesta numera och jag har vant mig vid att ha väldiga dalar ibland. Det som är värst är när "ångesten" kommer och jag inte har någon aning om varför. Annar brukar jag alltid kunna ransaka mig själv och komma fram till något den möjligtvis kan bero på. Det är svårt att göra någonting åt det när jag inte vet varför jag känner som jag gör. Det hade ju varit enkelt om jag alltid visste det :).

Fast å andra sidan just nu kan det ju vara skola eller jobb.

Solen skiner idag :) då ska man ju vara glad.

Josse, Celina och Cendra ligger alla och sover på soffan.

Det är en trevlig syn som jag kände ett starkt behov av att fota.

Jag älskar att Josse sover med brillorna på :).

Och nu knackar nog snart Pamela på dörren, dags att sätta på kaffe :D.