Vi kom fram till att jag förmodligen tänker ganska mycket mer än vad han gör.

Diskussionen fick mig att börja fundera på framtiden, främst min yrkesmässiga framtid.

Jag har valt inriktning till termin sju. Min första tanke var att välja barn och ungdomar men då den kursen går i Helsingborg övervägde jag min andra alternativ. Jag valde slutligen inriktning på äldre och ledarskap.

Jag är nöjd med mitt val.

Min första och enda tanka har tidigare varit att arbeta med och försöka hjälpa ungdomar. Då jag reflekterat över detta har jag komit fram till att jag förmodligen inte hade passat så bra till just det. Jag är en sådan person som tror att man lär sig av sina misstag, att man måste göra misstag och att man bör leva ut medan man är ung. Det hade förmodligen inte varit en positiv syn att ha i förhållande till ungdomarnas föräldrar och mina egna kollegor. Jag levde själv ut väldigt mycket när jag var tonåring. Jag tror att det har bidragit mycket till att jag är så lugnt nu. Så klart tycker jag inte att alla rebeliska beteenden är positiva men en del. Mitt liv har inte alltid varit en dans på rosor men det har format mig till den jag är idag och jag tror att man kan hitta något positvt med allt. Här följer några exempel på det.

• Jag brukade inte allvar i skolan på högstadiet. Jag tror att det fick mig att orka ta tag i gymnasiet, få bra betyg och sedan kunna komma in på en bra högskoleutbildning.
• Jag jobbade inte speciellt mycket på somrarna när jag var yngre, jag tror att det har gjort att jag är väldigt arbetsmotiverad nu. Jag har haft min lediga tid där jag kunnat göra vad jag vill, det gör det enklare att göra vad jag måste nu.
• Jag lärde mig att ta ansvar väldigt tidigt för andra, mina djur och så vidare.  Detta var något jag hatälskade i perioder av min uppväxt men jag tror att det har lärt mig att ta vara på den tiden jag har för mig själv och att inte ta på mig för mycket men att ändå vara tålig. Jag lärde mig dessutom hur dåligt man kan må om man inte lever upp till det ansvaret man har vilket har fått mig att ta saker på allvar och måna om mina hundar.
• Jag har mer eller mindre växt upp utan min biologiska pappa. Att mamma och pappa inte har levt ihop har bidragit till att jag har fått Thomas som låtsaspappa vilket jag är evigt tacksam för. Det har dessutom bidragit till en underbar lillebror på min mammas sida och två fina syskon på min pappas sida.
• Jag har haft pojkvänner som varit otrogna mot mig, förhållanden som har tagit slut på dåligt vis och jag har upplevt fullt av besvikelser vad det kommer till kärlek. Detta har fått mig att visserligen ha svårigheter att lite på folk men ändå att ta vara på det som är bra. Jag vågar älska och låta mig bli älskad utan rädsla varje dag över att förlora det. Jag har lärt mig att skulle något hända som jag inte vill ska hända har jag styrka att överleva och ta mig igenom det. Jag har dessutom hittat en underbar sambo vilket jag inte hade gjort om jag låtit mina andra förhållande fortlöpa. Jag har således lärt mig att gå vidare och kunna börja om.
• Jag har skadat mig själv och andra vilket har gjort att jag vet hur jag ska undvika den typen av beteende. Jag vet när jag bör ta hjälp av andra och när jag bör hålla mig undan från andra.
• Jag har förlorat nära anhöriga vilket har lärt mig att ytterligare uppskatta de anhöriga jag har kvar i livet och att uppskatta livet i sig själv.
• Jag har sett mycket sjukdom vilket bidrar till att jag uppskattar hälsa väldigt mycket och att jag sällan tar den för givet.
• Jag har lärt mig att till viss del lita på min egen förmåga men att inse mina begränsningar.
• Jag har lärt mig att man inte behöver ha mycket pengar för att vara lycklig. Jag tror att man måste ha något att sträva efter för att må bra. Obegränsat med pengar hade gjort att jag kunnat köpa vad jag ville, se ut hur jag ville med mera och hur roligt hade det varit när jag haft allt jag vill ha? Vad hade funnits kvar att hoppas på då?