Jag brukade visserligen älska att skriva men jag tror att mitt intresse svalnade i samband med att jag började på socionomutbildningen. Detta eftersom vi skriver HELA tiden. Okej, det kanske var lite överdrivet men vi har väldigt många skrivuppgifter. Jag har nästan glömt hur man skriver "vanligt" efter alla dessa akademiska texter.

Nu är det bara ett halvår kvar till examen... Det ska bli skönt att bli klar med utbildningen men jag kommer förmodligen sakna den och studentlivet sen i efterhand. Man uppskattar sällan det man har när man har det. Det är sorgligt. Jag hör och ser ofta att människor behandlar varandra illa, de tar varandra och allt annat för givet! Varför är det så? Det kanske helt enkelt är människans natur. Även jag tar saker för givet, jag tror att det kanske beror på att man glömmer snabbt de tider då man har haft det sämre. Visst kan jag tänka på de tider då jag haft det sämre och mått sämre men jag kan inte få fram de känslor jag kände då mer än i små fragment. I vilket fall, det känns som att första inlägget spårade ur lite ;). Nu är det dags att transkribera intervjuer till C-uppsatsen :/. Såååeeee

Hej svej för den här gången!

Jag har lånat Andreas fina mössa. Tycker att det är en passande bild att lägga in med tanke på stormen igår. Usch och fy för blåst. Speciellt när man har en valp som älskar att jaga löv. Det är tur att hon inte är så stor än. Än så länge flyger jag inte i backen när hon tar sats och drar :).